Ordet JUL

Ordet jul är av germanskt ursprung, och sannolikt var den urgermanska formen jehwla. 

Ordets ursprungliga betydelse är omstritt, men den kan ha betytt ”fest” eller ”högtid”. Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var jehwla. Ordet lånades tidigt in i finskan, ”juhla” betyder där ”högtid”. Senare har finskan lånat in ordet en gång till, ”joulu” med betydelsen ”jul”. Uppenbarligen fanns här redan en stor fest, sannolikt i samband med midvintersolståndet, som kallades jul.

Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med ”Naubaimbair: fruma Jiuleis” vilket kan tolkas som ”November: första julmånaden” eller ”November: Månaden före jul”. Omkring 730 e.Kr. skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden ”geola” eller ”giuli” som kan motsvara december eller december och januari.

Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det förkristna firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för ”Cristes Mæsse” (Kristi mässa) som blivit ”Christmas”, respektive ”wîhe nah” (vigda natten) som blivit ”Weihnachten”. I de nordiska länderna behöll man ordet ”jul”.

(källa: Wikipedia)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu