Run-läge. Vänta.

GPS-klockan sätts i run-läge och den ber mig vänta. Den väntar själv på att få kontakt med satelliten någonstans därovan. Den tiden det tar för den att koppla upp sig – och det kan ta minuter, beroende på var jag befinner mig – blir lätt ett irritationsmoment, men kan förändras till en stund av uppvärmning, ställtid, vattendrickande och landning, innan de första stegen på löprundan tar sin början.

Ibland ber mig mitt inre att vänta. Vänta in min själ. Vänta in ron och vilan. Vänta in den förtröstansfulla tanken att ALLT vilar i Faderns händer. Jag kan gå i de förutberedda gärningar han lägger till rätta för mig just denna dag. Vänta.

Kanske läge nu på semestern att börja praktisera det. Vänteläge.