kulturLästipsperspektiv

Post mortem

Post mortem

Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.

Nu sover jag
för första gången
med knäppta händer.

Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.

Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
Känna mig övergiven mer.

(Kristina Lugn skrev dikten långt före sin hädangång)