Exeget och apologet

Exegetik (av grek. exegetikos ”förklarande”, av exegeomai ”förklara”), är metodisk uttolkning av text. Ordet används ofta som synonym till biblisk exegetik, vilket i moderna sammanhang betyder bibelvetenskap. Före bibelvetenskapens tid betydde exegetik snarare konsten att uttolka skriften.

Den person som tolkar skrifterna kallas exeget.

————————————

Apologet
Uttrycket apologeterna används om en grupp författare som under 100-200-talet e.Kr. skrev försvarsskrifter för de kristna, ofta riktade till staten. I deras skrifter finns de första försöken att harmonisera kristendomen med grekisk filosofi. De hade tagit till sig mycket av den grekiska bildningen men hade olika inställning till den. Till exempel var Justinus Martyren positiv till grekernas bildning, medan Tatianos avvisade hela den grekiska kulturen.

Ordet ”apologet” är av grekiskt ursprung och betyder ”försvarare”. I en utvidgad betydelse betecknar det inte bara de tidiga apologeterna utan också senare kristendomsförsvarare, även nutida.

Forntida apologeter:

• Justinus Martyren (ca 100-165)
• Aristides av Aten (100-talets mitt)
• Tatianos (100-talets mitt)
• Athenagoras (100-talets andra hälft)
• Theophilos av Antiochia (100-talets andra hälft)
• Clemens av Alexandria (ca 150-215)
• Tertullianus (ca 160-225)
• Minucius Felix (tidigt 200-tal)
• Origenes (ca 185-254)