En låda med lemonad (2)

Den första saken på bilden som jag vill kommentera och stanna inför är den längst uppe till vänster. Det är en jordfelsbrytare. I korta ordalag är det en elsäkerhetspryl som garanterar att vid minsta kortslutning eller annat som påverkar strömkretsar, så utlöser den och stänger av all ström i den del av huset som är kopplad via denna brytare. Denna jordfelsbrytare sitter i den del av huset som tillhör garagedelen, och om någonting skulle vara eller bli fel i elektriska apparater eller i elledningar i den delen, så utlöser den, och all ström stängs av. Det finns även en jordfelsbrytare i huvudsäkringsskåpet i huset också, som fungerar likadant. Denna tingest handlar alltså om EL. 
Mina funderingar och ”kopplingar” till mitt liv ser ut så här: När jag var liten, höll jag på att ta livet av mig själv när jag satte mig framför ett eluttag med två spikar, en i varje hand, och stoppade in dessa i varsitt hål i kontakten – det jag minns är att det kändes väldigt konstigt i mig, att jag darrade och liksom kastades bakåt och släppte taget om spikarna. Jag minns att jag på darrande ben gick från köket till badrummet där mamma höll på att tvätta kläder, och förstås blev hon mycket uppjagad av och rädd på grund av vad som hänt mig. Mycket mer än så minns jag inte av denna händelse. Hade det funnits en jordfelsbrytare i fastigheten, hade den utlösts och den strömstyrka som i så fall hade drabbat mig hade varit en bråkdel av en sekund innan strömmen försvann, istället för som det jag upplevde – att strömmen (220 V) en god stund for genom min kropp från hand till hand, via hjärtat och alla andra organ inom mig, innan jag ramlade åt sidan och befriades från elstötarna. 
Om mitt intresse för el uppkom vid denna upplevelse tror jag inte, men i övre tonåren och vid mitt första bilinköp, hade mitt intresse för el vaknat. Jag började lära mig om eldragningar i svagström (bil-el, bromsljus, extraljus, bilstereo m.m) och för 220/230 V-ström. Jag började lära mig grunderna för eldragning i hus och offentliga byggnader: eluttag, strömbrytare, dragning av eltrådar i elrör, hur man kopplar trappomkastare och kronomkastare, hur man ska tänka på organisationen och belastning i ett proppskåp, hur man beräknar belastning för säkringar på 6 eller 10 Ampere (A). Jag lärde mig formeln Volt/Watt = Ampere. För belastningsberäkning och förståelse för varför proppar går sönder. Jag lärde mig det mesta om fas, nolla, jord, tändtrådar, korsomkastare och nollskena, jordskena, huvudsäkringar. Jag lärde mig om olika sorters eltrådar, dimensioner, olika kabelsorter – och vilken benämning kablar ska ha för utomhusinstallation, inomhus, dosor och lock, clips och isolering av kablar, sockerbitar, tändhattar (torix), skaltänger och elrör/flexrör och el-fjädrar och muffar. Jag tror jag fattar grunderna och fick även arbeta med elarbete en kort tid för en elfirma i Sörmland vid sidan om mitt ordinarie jobb. Jag har även dragit en del hus-el och en man med behörighet har besiktigat och godkänt mina arbeten. Detta har även skett i mitt eget hus. På det viset har jag sparat en hel del, utöver att jag alltid känner det väldigt roligt och tillfredsställande att fixa med elen alldeles själv. Att jobba med mina händer har alltid berett mig stor glädje.
Det har också under åren kommit fram bilder inom mig som har med el att göra. T.ex. denna bild/metafor: bil-el handlar om pluspol och minuspol. Man kan säga strömkälla och gods/jord. För att få en strömkrets, måste vi ha kontakt med plus i ena änden, gå igenom en apparat eller en glödlampa och fortsätta till gods/jord eller minuspolen på batteriet. En säkring på vägen gör att jag säkrar upp hela kopplingen och eliminerar risken för brand eller allvarlig kortslutning som förstör en apparat. När det förståelsen drabbade mig, då förstod jag helheten. 
Och om jag överför denna metafor till det mänskliga och andliga planet, innebär det att om vi ska kunna sprida ljus i världen (Jesus kallar oss världens ljus), då måste vi kontakt med strömkällan, men vi måste även ha verklig kontakt med jorden. Dvs. ”hjärtat i himlen och fötterna på jorden”. Det innebär också att vi aldrig – om vi vill vara dessa som sprider ljus omkring oss – kan hemfalla åt svärmeri och verklighetsflykt, vi måste ha fötterna på jorden för att ljuset ska kunna spridas.

——————

Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu