Lovsång till bromsen

Jag har nog större orsak att tacka för bromsen än för gasen. Det ligger mer för oss att känna att gasen är mer meningsfull än bromsen här i livet. Gasen står för att “det rör på sig”, “det händer grejer”, “det går framåt”; medan bromsen står för avstannande, att det går långsammare, att man inte kommer framåt (i alla fall inte lika fort som tidigare). Ibland kanske man kan känna att bromsen står för regression, bakåtsträvande, fastvuxenhet och andra sådana tillstånd, men överfört till levande livet är det faktiskt så att bromsen är viktigare än gasen. Att inbromsningen är av mer vital betydelsen än gasandet. Och när jag skriver om bromsandet, betyder det inte att jag inte förstår vikten av gasandet. Man kan ju inte hela tiden bromsa, då stannar ju allting upp. Men precis som det är för barnen när de lär sig att cykla: att trampa lär de sig fort, men det är av oerhört vital betydelse att de lär sig bromsa för att kunna ha kontroll och känna sig trygga. Idag är jag tacksam för förmågan till och insikten om att bromsa. Mitt bekymmer är inte att jag har för lite att göra, för få saker som gärna vill engagera mig, utan det motsatta: att kunna sätta gränser för allt jag vill göra, allt som finns att göra, allt som pockar och lockar mitt kreativa sinne.

Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.
(Luk. 10:42)

Lovsång till bromsen:

Jag tackar dig för bromsen
som får mig att inse
att speed och hastighet inte är allt
utan att stilla sig är viktigare
än att hålla hög fart.

Jag tackar dig för bromsen
till vänster om gasen
som finns där och som inte
är en frestelse
utan en möjlighet
som när som helst är villig
att tjäna till mitt bästa.

Jag tackar dig för bromsen
nödbroms, färdbroms, handbroms, fotbroms eller parkeringsbroms;
kärt barn har många namn,
och för mig är färdbromsen
den allra viktigaste.

Jag tackar dig för bromsen
som tyst och stilla
alltid åker med,
alltid är redo,
alltid lika viktig,
alltid lika avgörande för
den lyckliga resan och dess
lika lyckliga slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu