Personligt

Dörrar

Detta är en ny dag. En dag i mitt liv. En dag som är som en korridor i ett hus. Dagshuset. Dagsverket. I denna korridor finns en rad med dörrar på ömse sidor. De är ännu inte öppnade, de är fortfarande tillslutna och tysta, väntande eller avvaktande, och de liksom säger: vill du öppna mig? Vill du glänta på mig och se vad som finns innanför? Inte alla dörrar har en skylt som avslöjar vad som finns i rummet, utan de är helt omärkta och vissa är målade eller tapetserade nästan i samma färg och/eller mönster som väggarna intill och är av den anledningen lätta att missa i hastigheten. Ibland beror förbiseendet på farten med vilken jag förflyttar mig genom korridoren. Jag kanske vet precis vilken dörr jag vill öppna just idag, och därför springer jag förbi flera stycken i min strävan att nå till den jag tänkte. Jag missar därför en hel del som finns utmed min väg. På gott och ont. Det är ju inte säkert att det alltid är fel eller negativt att inte öppna vissa dörrar. Och det är inte alltid jag vet med säkerhet vad som finns innanför alla dörrar. Av erfarenhet vet jag vad en del stängda dörrar kan innebära och jag har ångrat en del gånger då jag – trots bättre vetande – öppnat dem. Och motsatsen gäller också: vissa rum – bakom vissa dörrar – vet jag innebär ett positivt utrymme, med energigivande upplevelser. Vissa dagar är det av nöden tvunget att öppna dörrar som inhyser konfliktområden eller andra jobbiga oroshärdar, men det positiva är att det finns flera dörrar som jag vet döljer positiv atmosfär, möjligheter och öppna fönster som släpper in frisk och härlig vårluft, medan andra rum är tillslutna, utan några större möjligheter till fräsch doft och tilldragande umgänge.

Verkligheten för de flesta av oss är dock sådan att vi inte alltid självmant kan välja fritt vilka dörrar som vi kan öppna just idag. Vi har en privat verklighet som ser ut på ett visst sätt och en jobbverklighet som ser ut på sitt vis. Vissa dagar och tillfällen är det annat än den fria viljan som styr. Det konstaterar jag utan minsta förvåning eller frustration. Men jag tror att vi varje dag – utöver de dörrar som omständigheter omkring tvingar oss att öppna  – även kan öppna minst en dörr som vi vet ger oss glädje, mod och tillfredsställelse. Vi vet att idag finns det ett otal antal dörrar som med glädje bara finns där väntande på att vår hand ska trycka ner handtaget och öppna – utbudet av möjligheter har aldrig varit större. Jag tror dock att vi gör klokt i att medvetet välja ut vissa dörrar och låta andra vara tillslutna. För vår egen skull. För att slippa bli för splittrade, för upptagna med att hela tiden välja nytt, för stressade när vi skyndar runt och söker. Och söker, Allt och inget.  En del dörrar har en liten skylt med snirklig text som låter mig ana vad som finns bakom. Spännande.

När jag går längs korridoren denna lördagsmorgon, bestämmer jag mig för att öppna en dörr med skylten: Möjligheter. Jag känner mig glad för det valet.