Personligtvinter

En vintrig morgon, fars dag, 13 november

Igår sades det grattis till oändligt många pappor! Fars dag. Pappas dag. Jag har ett par strumpor, där det på vristdelen står skrivet: Världens bästa pappa. De strumporna tar jag på mig ibland bara för att jag behöver se orden och känna dem omsluta mig. Jag vet naturligtvis att det inte är sant, ur ett objektivt perspektiv, men det kan vara sant ur ett subjektivt. Någon (t.ex. den som gav mig strumporna) tycker så. Och då är jag glad. Att få känna sig bäst i världen. Då förstår jag lite hur Usain Bolt känner sig.

När Jesu efterföljare kommer fram till Jesus och vill att han ska lära dem att bedja, så tar Jesus till orda och lär dem den bön som mängder av människor runt om i världen, varje dag, uttalar. En del läser bönen, andra beder bönen. Den inleds med orden: Fader vår. Eller i den nya tappningen: Vår Fader.

Fader vår. Pater Noster (på latin).

Detta var något nytt för Jesu efterföljare. De var judar och kunde sin bibel (Gamla Testamentet), och där tilltalades Gud som den Högste, den Allsmäktige, Herren, den Helige, den Upphöjde, Herren Sebaot och andra liknande benämningar. När nu Jesus lär dem bedja, inleds bönen med dessa mjuka,  välkomnande och omslutande ord: Vår Fader. Jag vet inte säkert, men lärjungarna såg nog på varandra och undrade lite om hur det var möjligt och om det verkligen var tillåtet att kalla Gud den Högste för Fader?

På detta sätt visar Jesus på Guds sinnelag gentemot oss. Plötsligt framstår tron och lärjungaskap och efterföljelse som en fin relation med Gud. Och det är just det som är poängen: kristendomen är ingen religion, utan en relation. En personlig sådan. Du och jag Emil, ja du och jag Alfred. (från boken Emil i Lönneberga). Med de orden beskrev en god vän sin relation till Gud. Du och jag Gud, ja Du och jag Lasse. Det är vackert sagt och beskrivet. Men ännu vackrare och skönare är verkligheten bakom. Att få känna sig älskad av Gud. Att få ta emot hans omsorg, ge respons tillbaka, och veta att i samma stund som jag säger: Min Fader, så säger han: Min son. Min dotter. 

Tack Fader vår.