LästipsLitteraturPersonligt

Heta ord (1). Evighet. Del 2.

Denna morgon knyter jag an till gårdagens text (och precis nyss skrev jag fel, det blev grådagen, och det stämde i yttre måtto – det regnade och himlen var grå, men i övrigt var den långt ifrån grå, livsglädjens sol sken och flera surdegar som legat och jäst, bearbetades och kunde göras färdiga – och slutade vara surdegar: degarna blev färdiga bak- och smakverk istället).

Nåväl, åter till anknytningen till gårdagens text om evighet, just i detta ögonblick. Ett ögonblick som är en del av evighet och verklighet. På bussen denna morgon, till jobbet, lästes ett par korta kapitel i den mycket tänkvärda boken Du är mer än du anar (Tommy Hellsten). Det ena kapitlet heter Rofylldhet och stämmer så väl in på evighetstankarna från igår, och jag tar mig friheten att citera några korta rader. Om rofylldhet och evighet. Två heta ord.

————————

Både som ord och fenomen börjar rofylldhet vara en sällsynthet i vår tid. En rofylld människa lever inte ”sedan”-liv, utan hon är närvarande här och nu. […]
Beror det faktum att så många lever i brådska på att de inte lever i tidlösheten,, i evigheten? Är vi alltför bundna vid tiden, så bundna att vi förlorar vår evighetsdimension? […]

En människa som lever i brådska förlorar sin långsamhet. Både långsamhet och rofylldhet är fascinerande ord. […] Själen älskar långsamhet. Själen kan aldrig ha bråttom eftersom den egentligen aldrig är på väg någonstans – av den enkla orsaken att den redan är framme. Framme i detta ögonblick. 

————————

Och det säger mig: om tiden är den ram inom vilken vi lever, då är den begränsad och begränsande. Så är det. Och om evigheten är den ram inom vilken vi lever, då är den obegränsad och obegränsande. Självfallet påverkar det hur vi ser på livet, oss själva och vår omgivning. Och hur själen mår.