JACK

En biografi om författaren C.S. Lewis,
skriven av George Sayer
(Utgiven på LIBRIS förlag 1999, översättning av Kerstin Gårsjö)

KÄLLA TILL GLÄDJE

Denna 380 sidor långa bok är en källa till stor glädje för alla C.S. Lewis´ vänner och är fylld av fakta som kastar ljus över mångt och mycket i hans liv. Han - Clive Stapleton Lewis som han egentligen hette - kallades Jack och det var det namn han framförallt ville att hans vänner skulle benämna honom med. Biografin skönmålar inte varken Jack eller någon av hans anhöriga eller vänner, utan framställer dem som de bristfälliga människor de i verkligheten var. Boken är ingen helgonförklaring över en avliden - Jack dog 1963 - utan en naken skildring av en levande, pulserande, fantasirik och varm människa som gick igenom en hel del man som betraktare kan känna igen sig i. Den röda tråden genom boken och hela hans liv är Glädje. Detta tema dyker upp i olika skepnader lite varstans i hans verk. Varken hans barndom, uppväxt eller vuxna liv var en enkel uppgift. Jacks mamma dog när han var liten och pappan (som var advokat) försökte så gott det nu gick att uppfostra och vägleda två pojkar med livlig fantasi. Bröderna gick olika vägar. Jacks bror Warren var också han bokligt intresserad, men blev militär och svårt alkoholiserad. Alkoholismen förstörde stora delar av hans liv, men kärleken mellan de två bröderna bestod hela livet. Biografin är fylld av personer som fanns runt Jack och som påverkade hans liv och tänkande och skrivande i hög grad. Skildringarna av dessa personer är ganska ingående och nästan lite väl detaljrika och därför lite tröttande. George Sayer som skrivit biografin var nära vän till Jack och denna nära vänskap till Jack och hans vänner är nog en av orsakerna till det rika och väl långrandiga persongalleriet. Några namn i raden är: Mrs Moore, Warren, JRR Tolkien, Arthur Greeves, Joy Gresham och många andra.

FÖRFATTAREN

Det brukar heta om Sören Kierkegaard att han var en manisk skribent och detta är ett uttryck som även skulle kunna användas om Jack. Han skrev och skrev. Från unga år. Det var berättelser, anekdoter. poesi, naturlyrik, barnböcker, teologisk litteratur, litteraturkritik, litteraturhistoria m.m. i en ändlös räcka. Allt han var med om i livet som ung eller äldre, allt han såg runt omkring sig blev uppslag och blev, som han själv uttryckte det: "bilder som jag såg inom mig och som ibland hade samma färg eller doft och på så vis kunde sammanfogas till att bli en bok..." (fritt citat av författaren). Han blev efter många år som tutor och lärare vid universitetet i Oxford professor i litteratur i Cambridge. Hans föreläsningar vid universitetet drog stora åhörarskaror, hans böcker i skilda ämnen fick nästan alltid genomgående ett enormt gensvar och hans radioprogram i engelska BBC under Andra Världskriget blev mycket uppmärksammade. Han ingöt mod i det brittiska folket under krigets vedermödor och fick på grund av detta beröm t.o.m. av Sir Winston Churchill.

DE ODÖDLIGA BÖCKERNA

I biografin får vi veta mycket om bakgrunderna till de flesta av Jacks böcker och det ger en djup förståelse av hans världsbild och psykologiska insikt. Jag väljer att bara nämna några av mest kända och lästa: Narnia-sviten (7 böcker om barnen som ibland befinner sig i landet Narnia där de möter lejonet Aslan), Från Helvetets brevskola (Screwtape letters), Det rätta ansiktet, Fyra kärlekar (The four loves), Anteckningar under dagar av sorg, Av glädje överfallen (Surprised by Joy), An experiment in Criticism, Dymer, Utflykt från tyst planet, hans stora Litteraturhistoria över 1600-talslitteratur m.fl. Jag tror att en livstid inte är nog för att kunna sätta sig in i hans tankar till fullo. Jack njöt också i fulla drag av att läsa andras böcker - gärna utan att först ha läst någon recension av boken. Han gick t.o.m. i spetsen för tesen att studenter vid universiteten skulle få läsa litteratur utan att först ha påverkats av recensenternas omdömen. Han menade att de flesta tyvärr läser böcker "genom andra böckers glasögon". Att fri ifrån andras omdömen själv få göra en upplevelse av en bok var en hederssak för honom. Jag vill citera vad han säger om läsning:

"Litteratur berikar livet genom att ge oss tillträde till upplevelser som inte är våra egna. De kan vara sköna, fruktansvärda, vördnadsbjudande, hisnande, patetiska, komiska eller enbart pikanta. Litteraturen visar oss in till dem alla. De som har varit ivriga läsare hela livet inser sällan vilken enorm utvidgning av det inre som vi fått tack vare författarna. Vi inser det inte minst när vi talar med en ej litterär vän. Han kan vara full av godhet och sunt förnuft, men han bor i en liten värld. I den skulle vi kvävas. Mina egna ögon räcker inte till för mig. Inte ens hela mänsklighetens ögon räcker. Mycket gärna skulle jag vilja veta hur saker och ting ter sig för en mus eller ett bi.
Genom att läsa stor litteratur blir jag tusen människor och förblir ändå mig själv. Precis som natthimlen i ett grekiskt poem ser jag med tusen ögon, men det är fortfarande jag som ser. Här, liksom i tillbedjan, i kärlek, i moraliskt handlande och i kunskap, når jag bortom mig själv; och jag är aldrig mer mig själv än när jag gör det."     (sid. 348-349)

SLUTORD

C.S. Lewis är död, men lever ändå mitt ibland oss. Hans tankar som förmedlats i böckerna finns som en källa med glädje som det är upp till var och en att själv utforska. Jack - som kallades skeptikernas apostel - bjuder på sig själv och sina ömsom bittra och ömsom glädjefyllda erfarenheter. Jag skulle vilja vara som slagrutan som reagerar och utmanar: här finns vatten och Glädje - kom och gräv!

Javisst!

Upp

2000-04-11