Hetta

(Ian McEwan, Brombergs förlag 2010)

Michael Beard är nobelpristagaren i fysik.  På olika vägar får han en idé om det ultimata sättet att producera energi: att utvinna energi från solen genom att värma upp vatten och den väteenergi som utvinns skulle kunna ersätta kol-, traditionell vatten- och kärnkraft i ett slag. Själva handlingen i tekniska termer är intressant , men boken har flera nivåer där det mest intressanta perspektivet är det personliga och den brottningskamp Michael upplever inom sig. Brottningskampen står mellan det passionerat forskningsmässiga och hans uppenbara personliga och sociala problem i form av 5 kraschade äktenskap, flera affärer vid sidan om sina äktenskap, små vita lögner om det ena och det andra, en affärsidé som grundar sig på någon annans arbete (och denne någon försvann bort på ett mycket annorlunda sätt med väldigt originella förvecklingar och resultat).

På ett ganska humoristiskt sätt får vi följa en yttre handling med möten med polarforskare och hänvisningar till fysikforskningens nr 1 – Einstein. Beard sätts in i raden i rakt nedstigande led från Einstein när det sätts ett namn på Beards forskning som ledde till Nobelpriset: Beard-Einsteins konflation. Stort för en forskare att nämnas i samma sats som Einstein. Men bokens egentliga värde och mening sker på det psykologiska planet. Vi får möta en framgångsrik person som gång på gång lyckas på det yrkesmässiga planet, men ideligen misslyckas på det privata planet. Vi får se in i en nobelpristagares inre som inte alls skiljer sig från oss vanliga dödliga. Vi som aldrig kommer att få nobelpris.

Beskrivningarna och reaktionerna i boken får mig att ana att författaren – Ian McEwan, en av Storbritanniens stora moderna romanförfattare – äger stor psykologisk insikt. Kanske beskriver han sitt eget inre genom personteckningen av Beard? Denna insiktsfulla och annorlunda personbeskrivning är min stora behållning av den mycket svulstiga och beskrivande romanen. Detaljer och historiska instick- på gott och ont - blir i vissa delar av boken nästan svårtillgängliga för mig när jag ska försöka hålla kvar fokus på vad som egentligen händer i berättelsen.

Boken slutar väldigt otillfredsställande både för mig som läsare och för bokens huvudperson. Tyvärr.
Men sånt är livet ibland och för många.

Javisst!

Upp

2010-12-08

Tillbaka!