Kufar. Kuf. Kufisk.

Kufar finns det. Personer som kallas för udda. De är lite kantiga, annorlunda – jämfört med snittet – i sina åsikter, klädsel, livsstil. De sticker ut. Många har svårt för dem. De lever som de själva vill, och står för det. De är långt ifrån strömlinjeformade och vanliga. De är kufar, helt enkelt.

Kufisk skrift

På nätet, Wiktionary, kan vi läsa att ordet kuf kommer av kufisk och härleds till den arabiska skrift som utvecklades i staden Kufa i Irak. Kufisk skrift var en ovanligt svårläst skrivstil som bland annat användes på olika sorters mynt som verkade komma från staden Kufa, i västra Irak. Och då kan man  bättre förstå begreppet kuf. Och då kan inställningen till kufar förändras. Från att de är underliga, till att de är svårlästa, inte förutsägbara, de är original, och på sitt vis unika. Deras personligheter är inte utformade av någon estrad-specialist, eller i ett konferensrum i något flott företagskomplex. Nej, de är den de är. De är svårlästa. Ungefär som att vi jämför en enkelt skriven populärroman med en dikt som vid första genomläsningen inte var så enkel att förstå, utan måste läsas flera gånger för att man ska komma innanför skalet, kunna greppa innehållet, förstå vad som döljer sig längst in. Det kräver tålamod och vilja.

Kufisk: Betydelse: egendomlig, originell, besynnerlig, underlig, sällsam, märkvärdig, kuriös, konstig, förunderlig, apart, excentrisk, främmande, egen. (källa: Wixikon)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu