Psaltaren

Det finns en bok i bibeln som kallas för bibelns hjärta, och det är Psaltaren. Precis som ett människohjärta pulserar denna bok och är fylld av det mesta av vad det mänskliga livet bjuder på. Glädje, sorg, vrede, förlåtelse, lovsång, bitter klagan, åsikter och insikter, relationer som spruckit och relationer som är balsam för själen. Hela spektrat av sinnesstämningar och reaktionsmönster finns presenterade av de personer som har skrivit: sjuttiotre psalmer tillskrivs David, tolv Asaf, tolv Koras söner, två Salomo, en Heman, en Etan, och en Mose. De övriga är anonyma. Psaltaren är indelad i 5 olika avdelningar, s.k. böcker. Och man tror att denna indelning har de fem Moseböckerna som förebild. Psaltaren fick sitt namn av Luther. De 150 psalmerna har skapats under nära tusen år, innan de till slut, kanske genom Esra på 400-talet f.Kr, komponerades ihop i fem böcker.

Jag har haft förmånen att sedan 7 november t.o.m. idag, läst en psalm varje morgon (en och annan morgon har det inte  blivit av), och varit uppmärksam på en vers eller ett mindre sammanhang som beskrivs, reflekterat en stund, och sedan skrivit några rader om det. Det har för mig varit ett nytt och spännande sätt att läsa Psaltaren. Jag kan ärligt påstå att jag upptäckt nya sidor av Psaltaren, som jag tidigare gått förbi utan att ens märka det.

Innehållet i Psaltaren dröjer ofta vid Herrens nåd och mängder av förebilder till Kristus.

Här kan du läsa mera om >>Psaltaren

Hur jag än haft det under denna tid, har alltid Psaltaren haft något som glimmat till, som träffat mig och gett mig goda tankar. Tankar – föda och vatten för själen – som hjälpt mig, och gett mig en djupare förståelse för det mänskliga. Och för Den gudomlige. Tacksamhet – det ordet beskriver min djupast liggande känsla. Önskar dig god läsning kära läsare, med egna reflektioner.

Ps. 23

Den gode herden
En psalm av David.

Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.

Om jag än vandrar
i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
——————

Den 4 december skrev jag om denna psalm, herdepsalmen. Och de ord som lyste fram för mig den dagen var: fruktar jag inget ont. Jag skrev:

Många är orden i denna psalm som lyser likt stjärnor på en nattsvart och klar himmel. Herdepsalmen. Idag klev de citerade orden fram för mitt inre. Det finns en utandning i orden, och en förtröstan och trygghet som är uppenbar och kännbar. Jag kan ta på orden. Smaka på dem, och de smakar så gott. Jag vill inte frukta något ont. Varken för min egen del, eller för min familj, mina barn och barnbarn. Jag vill inte frukta något ont när det gäller mitt jobb, när det gäller min fritid, när det gäller mina vänner. I tillvaron är man utsatt för olika intryck och faktorer som vill dra ner och skapa dissonans i ens inre. Jag längtar efter en mer “laid-back” inställning till det som kan orsaka bekymmer. Jag vill kunna andas och leva i frihet och glädje. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu