Nådens tron

Du min styrka, jag vill hålla mig till dig,
för du, Gud, är min borg. Min Gud möter mig med sin nåd,
(Ps. 59)

Åter och återigen återkommer David till tankar lika dessa som rubrikens ord ger vid handen. I sin flykt undan de onda människorna, flyr hans inre till Gud, till Klippan, borgen, den nådefulle. Och David konstaterar gång på gång att det är Herren som är hans styrka. Inte hans egen goda karaktär, hans vackra och milda utseende, hans berörda hjärta, utan det är Herren som är hans egentliga styrka, för allt det andra uppräknade kan tas ifrån honom imorgon eller i natt. David bekänner: jag vill hålla mig till dig, jag vill hålla mig till min borg, jag vill hålla mig till dig – och jag vet att jag är välkommen till dig och din stora nåd.

I Hebr. 4:14-16 läser vi:
När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.  Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu