Gud är min hjälpare

Se, Gud är min hjälpare,
Herren uppehåller min själ.
(Ps. 54)

Gång på gång återkommer detta tema från David och andra som skriver psalmernas bok. Temat att Gud är vår Hjälpare, att Herren är den som uppehåller vår själ, vårt liv. Och det verkar som om det finns ett igenkännande hos Jesu lärjungar när han i Johannesevangeliet talar om den helige Ande som Hjälparen. Vi hittar ingen fråga om “vad betyder det?” i evangelierna, utan det förefaller som att lärjungarna bara tar emot benämningen Hjälparen (parakletos, på grekiska), utan att ens undra vad det betyder. Det kan ha med deras förkunskaper från Gamla Testamentet att göra, där Gud om och om igen kallas för Hjälparen. Med denna bakgrund i historiemedvetandet, kan vi ta med oss detta i våra liv och ta till oss det faktum orden gäller oss just denna dag. Gud är vår Hjälpare. Den helige Ande är vår Hjälpare. Parakletos (grekiska) lär – enligt Wikipedia – betyda:

Paraklet (grekiska παράκλητος paráklētos, latiniserat paracletus, översatt advocatus) är en teologisk term, som ursprungligen betyder sakförare, den som för någons talan. 

I 1883 års översättning av Nya Testamentet återges ordet, liksom i Karl XII:s bibel, med ”hugsvalare” och (i 1 Joh. 2:1) ”försvarare”. 1917 års översättning har på det senare stället ”förespråkare”, och annars ”hjälpare”. NT 81 använder ”Hjälparen” på de flesta ställen. Ordet används i 1 Joh. 2:1 om Jesus Kristus själv, på alla övriga ställen (Joh. 14:16, 26; 15:26; 16:7) liksom också i det senare, kyrkliga språkbruket om den Helige Ande.