Quidquid latine dictum sit, altum videtur – ”Allt som sägs på latin låter djupsinnigt”.

Quidquid latine dictum sit, altum videtur – ”Allt som sägs på latin låter djupsinnigt”.

När man hör något sägas, uttalas, i ett visst sammanhang, har det högre valör än om samma sak skulle uttalas i ett annat sammanhang. Sägs en sak i vetenskapliga sammanhang, i akademiska eller högkyrkliga kretsar, eller i regeringskansliet, eller i styrelsen, i ledningsgruppen osv., så har det större dignitet än om samma ord skulle uttalas i på ett okänt och lite undanskymt café eller på en bakgård i en storstad. Samma ord, fast på fel ställe. Samma ord, fast på andra språk. Vissa språk i världen känns viktigare än andra. Vissa modersmål känns som om de väger mer än andra.

Ett påtagligt bevis på det var (är) Melodifestivalen, hur de sånger som framfördes på engelska vägde tyngre än vissa andra, mer marginaliserade tungomål, gjorde. Av den anledningen godkändes det senare (jag tror att det blev så i alla fall), att alla hade sin fulla rätt att framföra sången på engelska, även om det inte var det officiella språket i det land man representerade. Engelskan liksom “vägde” tyngre och ansågs vara mer lämpat för en internationell åhörarskara all around the world.

Det är denna aspekt på tillvaron som det latinska uttrycket anspelar på. Allt som sägs på latin låter djupsinnigt. Man skulle kunna travestera meningen och istället säga: Allt som sägs på akademiskt språk i Lund, låter vederhäftigt. Allt som sägs på ledningsnivå låter viktigt. Allt som sägs på stockholmska låter tufft. Allt som sägs på göteborgska låter snällt eller humoristiskt. Allt som sägs på norrländska låter drygt. Allt som sägs i domkyrkan låter andligt. Allt som sägs i frikyrkan låter som förnyelse. Allt som sägs på amerikanska, särskilt i Ovala rummet, låter som frihetsklockor. Allt som sägs på ryska, särskilt i Kreml,  låter som slaveri. Allt som sägs på spanska, låter stressigt. Allt som sägs på franska låter fisförnämt. Allt som sägs på tyska låter dystert och tungt.

Hur lätt förvillas vi inte av kontexten, den yttre situationen, när vi tar emot något som sägs eller görs. Jag vill uppmana mig själv och andra att blunda inför det mänskligt sett storslagna, att tänka bort det yttre bländverket och de förutfattade meningarna, och att istället tänka fritt, och ta ställning till vad som egentligen sägs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu