En låda med lemonad (12)

Symbolernas symbol: Eiffeltornet i Paris, i miniatyr.
Lär mer på Wikipedia >>https://sv.wikipedia.org/wiki/Eiffeltornet

Jag tror att det var 2008, en bussresa till Frankrikes huvudstad, Paris. I september månad. En fin resa med många fina upplevelser och platser. Jag återvänder gärna dit igen. Det finns mycket att tänka tillbaka på, och gärna uppleva igen. Resesällskapet besökte alla de kända – och mindre kända – platserna och byggnaderna i Paris under de dagar vi var där. Ett minne som särskilt fastnat är de besök som gjordes i Notre Dame (https://sv.wikipedia.org/wiki/Notre-Dame_de_Paris) och Sacré-Cœur (https://sv.wikipedia.org/wiki/Sacr%C3%A9-C%C5%93ur).

Mäktiga upplevelser, var och en på sitt eget vis. Notre Dame är storslaget och det finns många associationer om Ringaren av Notre Dame och andra historiska, litterära och teologiska aspekter på denna plats. Inne i den storslagna byggnaden mötte mig massor med människor, symboler och mängder av snurrställ med vykort och andra till-salu-ting längs långsidorna. Och turister – väldigt många turister. Jag fick tyvärr en känsla av kommersialism i Notre Dame, och hade en märklig eftersmak i sinnet när jag tog mig därifrån.

Bild från pixabay.com

Senare samma dag, tog oss bussen upp till Mont Martre, förbi glädjekvarter och annat, upp på höjden där den kritvita Sacré-Cœur ligger. Det heliga hjärtat. Det var i skymningen. Utanför, i den stora trappan, satt mycket folk, bl.a studenter med gitarr och en av dem som sjöng stilla Cohens sång Halleluja. Vi tog oss in i kyrkan och en helt annan stämning mötte mig därinne, än i Notre Dame. Inte mycket fotograferande och inte många snurrställ, utan 100-tals tända värmeljus i olika kulörter, en nunnekör som sjöng koraler a cappella, unga och äldre människor  försänkta i stilla bön i bänkraderna, en del människor sittande, andra på knä. Det var en mäktig stämning, en stund av förundran och beundran, stillhet, ro och i någon mening ett mottagande av frid och utandning. Så länge mitt minne finns kvar, kommer dessa bilder, denna känsla, denna afton, att leva inom mig. Jag kan fortfarande – 11 år senare – känna i min kropp och själ, den frid jag upplevde den kvällen. Ett ögonblick som aldrig upphör.

——————————–
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu