Habent sua fata libelli – ”Böcker har sina öden”. Om böckers betydelse.

En gammal rektor vid namn Ebbe på folkhögskolan där jag tillbringade två av mina unga år, mellan 18-20 år gammal, hade ett talesätt som återkom gång efter annan. Han hade ett kontor, ett skrivbord och en vägg med bokhyllor, och på dessa hyllor var mängder av böcker samlade. Han sa: “mina böcker är mina bästa vänner, de finns alltid där när jag som bäst behöver dem”. Under åren har jag tänkt på detta och återkommit till hans utsaga. Och livet har visat att det låg något av klokhet och eftertanke i orden. I mitt liv har det visat sig vara sant. Böcker är vänner. Och de ändrar sig aldrig. De står fasta vilka vindar som än blåser. Dess innehåll och andemening är detsamma år efter år. De står för fasthet, trygghet, omutlighet, opartiskhet; de är som tillflyktsgrottor vid bergväggens olika klipphyllor (i livets bergsbestigning), där jag kan dra mig in, dra mig undan och få andas ut, vila ut, blicka ut. De ger perspektiv och horisont. De är svarta och vita till det yttre – bokstäverna mot den vita bakgrunden – men i sin anda finns även alla schatteringar däremellan: alla gråzoner, alla nyanser, både spygrönt, chockrosa och charmlila.

Böckerna är som trofasta vänner som jag alltid kan ha med mig. De tar ingen plats, de kan slinka med i ytterfacket på datorväskan, i handsfacket i bilen eller i fickan på baksidan av förarsätet. De märks inte, de hörs inte. Men de finns där ändå, levande, verkliga, kännbara och trygga. Kanske är det så, som någon i min vänskapskrets uttryckte det, att böckerna hjälper oss att förstå vår omvärld och oss själva. Vare sig vi läser en deckare eller en lärobok om Språkets djungel, en vetenskaplig utgåva eller en bok om 30-åriga kriget. Vi förflyttas mentalt till andra länder, andra psykologiska lägen, andra människors idévärld, andra mentala och fysiska tillstånd. Böckerna är som en källa som aldrig sinar, där finns alltid vatten att hämta, för att dricka oss otörstiga och på många sätt tillfredsställda. Böcker är en rikedom. Att läsa dem förändrar mig, om jag låter mig förändras. Böcker är mina vänner. De finns alltid till hands när jag som bäst behöver dem. Och precis som med vänner på två ben, kan jag återkomma till dem gång på gång.

Tack Ebbe för de orden du gav, och som följt mig genom livet, och som håller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu