Ur Igelkottens elegans (3)

Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år. I tjugosju år har jag varit portvakt på Rue de Grenelle nummer 7, ett ståtligt före detta privatpalats med lummig innergård, uppdelat på åtta ytterst exklusiva paradvåningar, samtliga bebodda, samtliga enorma. Jag är änka, kortväxt, ful, småfet, har förhårdnader på fötterna och lider vissa självförpestande morgnar av en kadaverliknande andedräkt. Jag saknar utbildning, har alltid varit fattig, försynt och obemärkt. Jag bor ensam med min katt, en fet, loj hankatt, vars enda egenhet består i att han luktar illa om tassarna när han blir irriterad. Ingen av oss anstränger sig nämnvärt för att smälta in bland våra gelikar. 

Då jag sällan är vänlig, om än alltid artig, är jag inte särskilt omtyckt men ändå respekterad, eftersom jag motsvarar den gängse portvaktsklichén så väl att jag utgör en av de otaliga kuggar som vidmakthåller den allmänt vedertagna illusionen att det finns en mening med livet som lätt låter sig tolkas. Och liksom det står skrivet i stjärnorna att portvaktstanter är gamla, fula och vresiga, står det också i eldskrift på samma imbecilla himlafäste att portvaktstanterna i fråga har feta, loja katter som ligger och småslumrar på virkade soffkuddar dagarna i ända.

—————————-

Läs boken och se vad som kan förändra en människa och föra henne från ett tillstånd till ett annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu