Heta ord (24). Delaktighet

Att få vara och känna sig delaktig i något eller i någons liv, är en viktig del i det som vi kan kalla mening med livet. Att få vara delaktig och en del av sina barns liv, är en – för de flesta – en naturlig del i barnets uppväxt och utveckling. När barnen blir vuxna ser delaktigheten annorlunda ut. Borde göra det i alla fall. Många barn faller lätt in i sin barnroll när de kommer hem, och det kanske vi ska bjuda på? Bara inte inträdet i barnrollen tangerar utnyttjande, är det väl ok. Att någon annan är en del av mitt liv och att denne är delaktig i mitt liv, är det samma sak? Att vara en del av någons liv förefaller vara med fysiskt betingat, i form av boende och andra yttre faktorer. Att vara delaktig i någons liv tycks vara mer fråga om insidan, ett delande av andra saker än de yttre. Vi kan naturligtvis ha olika känsla inför orden och uttrycken, men de säger lite olika saker och pekar på att det kan finnas viss nyansskillnad.

Att vara del av någons liv kan från början bygga på ett val, men behöver inte nödvändigtvis fortsätta att vara ett aktivt val, det kan pågå “av bara farten”, för att det kanske inte finns utrymme för någon egentlig förändring i det avseendet; praktiska, ekonomiska, och andra yttre faktorer som låser fast situationen. Att vara delaktig i någons liv är mer ett varje-dag-fenomen och egentligen ett oupphörligt vägval. Att vara en del av någons liv är liksom mer objektivt och ytligt. Att vara delaktig i någons liv är mer subjektivt och går på ett helt annat sätt på djupet.

Jag tänker på metaforen trädet med sin stam, sina rötter och sina grenar och blad. Grenarna och rötterna är verkligen och på alla sätt, både synligt och osynligt, delaktiga i trädet; dess existens, dess utveckling, dess historia, nutid och framtid. Jag tänker att trädgården eller platsen där trädet finns, staketet runt omkring, tomten där det växer, dess livsbetingelser såsom miljö och gatuadressen eller dess geografiska koordinater är alla en del av trädets existens och varande. Inte livsavgörande, men inte betydelselösa heller.  Jag skulle vilja påstå att det livsavgörande är det som sker eller kommer uppifrån (regn, vind och solsken), det som sker under ytan (rötternas förmåga att finna vatten) och inuti (tillväxten och dess process som är beroende av regn och sol och vind). Dessa faktorer är delaktiga i trädets liv.

På vilket sätt kan detta överföras till det mänskliga? Att vara en del av eller att vara delaktig i – det är frågan. Vad vill vi? Hur är det egentligen? I mänskliga relationer: kvinna – man, förälder – barn, kompis – kompis, medlem i församling – medlem i församling, arbetskamrat – arbetskamrat, medlem i förening – medlem i förening. Hur mycket är vi en del av varandra, och hur mycket är vi delaktiga i varandra? Hur förändras dessa tillstånd? Går det att påverka utvecklingen, är det ens önskvärt?

Jag tror dock att delaktighet är ett val vi måste göra både för vår egen del och den andre det gäller, medan att vara en del av någon till stor del är ett något som kan pågå utifrån ett val för kort eller lång tid sedan, men kan fortgå under lång tid utan att man lyfter ett finger för att hålla något vid liv. Delaktighet har med liv och överlåtelse att göra. Där måste hjärtat vara med, annars överlever inte delaktigheten. Och det kan självklart finnas faktorer (yttre och/eller inre) som gör att delaktigheten inte överlever.

Eeva Kilpi skriver så här i en dikt (och den handlar i högsta grad om delaktighet):

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu