Ettor och nollor (2)

Maskinspråk, programmeringsspråk, högnivåspråk och lågnivåspråk i all ära, men jag vill idag stanna lite inför ettor och nollor med ett annat perspektiv. (jfr. artikel här 2016-04-19), också då om ettor och nollor). Nu handlar det om oss. Ibland känner jag mig som en nolla, ibland som en etta. Nollan, rund och trind och lite kutryggig, och på sitt vis, när den står alldeles ensam, utan värde. Ettan, rak i ryggen, nr 1 i en tävling eller i andra sammanhang (kursetta m.fl. uttryck), Stolt gör ettan skillnad mellan något och ingenting. Den inleder uppräkningen av alla andra siffror och nummer. Den inleder gatuadresserna: Kungsgatan 1, första ingången på vänster sida, räknat från där gatan börjar. En bok börjar med sidan 1. Sidan 0 finns inte ens. I en uppräkning dyker nollan upp först i samband med en annan siffra, nämligen ettan. 10. Större än 9 och mindre än 11. Ettan liksom adderar en ny faktor i uppräkningen: det skapas tvåsiffriga tal. Och samma fenomen dyker upp ca nittio steg senare, när uppräkningen av siffror övergår till tresiffriga tal, och därefter när vi kommer till fyrsiffriga, femsiffriga, sexsiffriga tal osv. Då kommer nollan in. Efter ettan. Att sätta nollan före ettan gör ingen större nytta. Bara en kosmetisk och utseendemässig skillnad. Många räknare och datorprogram plockar bort en nolla som skrivs framför en etta (om det inte är ett decimaltal förstås, men det är en helt annan story).

Hur vi nu ser på oss själva och andra är en högst personlig fråga. Ser vi på oss själva som nollor eller ettor? Ser vi på andra som nollor eller ettor? Kanske varierar vår bedömning och värdering av oss själva och andra från tid till annan. Alldeles säkert är det så. När vi gör felkalkyleringar och misstag i livet, åker vi med stor sannolikhet ner under nollstrecket i egna och andras ögon. Men vi kan lugnt räkna med att vi får göra om bedömningen många gånger under livet. Räkna kallt med detta.

Vår grundinställning i livet spelar stor roll här. Om vi räknar med osynliga faktorer, icke visuella verkligheter. Jag vill påstå att vi inte kommer undan denna fråga. Förr eller senare i livet ställs vi inför valet att bara förlita oss på oss själva eller att öppna upp för möjligheten att det finns en faktor utanför oss själva. Något. Någon. Var det inte Archimedes som yttrade: “ge mig en fast punkt utanför jorden, så ska jag lyfta den”? Den s.k. hävstångsprincipen. En fortsättning eller utveckling av samma tankegångar om en faktor utanför oss själva: vad får ett flygplan att lyfta? Jo, det måste till en faktor som tillförs flygplanskroppen: flygbränsle. Och denna faktor är en förutsättning för att planet ska kunna vara i sitt rätt element (i luften), och kunna utföra det till vilket det är konstruerat. Ett plan på marken är väl fint och mäktigt, men en rätt tragisk historia om det skulle förbli för alltid i detta stillastående tillstånd.

Mitt resonemang för mig vidare i tanken om ettan och nollan. Jag tror på en kraft utanför mig själv. Jag – och många många miljoner människor genom historien – vill, behöver, måste, ser det som helt naturligt och givet att: tro på en Person utanför oss själva (och nu syftar jag inte på någon som heter Persson, Perzon, Pärzon eller Person i efternamn, utan detta pronomen som syftar på Någon som finns fast han inte syns. Nr 1 i tillvaron. Dvs. den som fanns först, före allt annat. Inget värderande i siffran. Sådant är inte meningsfullt att sysselsätta sig med. Nr 1 är ingen värdering. Bara ett konstaterande. Någon var och Är först. The one and only. Alpha. Stora A. Nr 1.

Och sammantaget med resonemanget ovan om ettor och nollor, får plötsligt tillvaron en fördjupad dimension. Om Han är ettan, så betyder det att jag har min tillvaro kopplad till Honom och Är någon, för att jag är det i relation till Honom. Och om detta är en helt apart tanke hos någon, så beror det på att detta ännu inte blivit medvetandegjort hos denne. Och jag menar inte att vi alla är nollor, ifall någon till äventyrs tänker att jag har en sådan inställning. Det här är enbart en metafor för att i någon mån få en förklaring på det tomrum som finns utan Honom. Det finns fina uttryck som att: leva med Honom, leva i Honom, leva i relation till Honom osv. Att vara i Honom. Och Han finns i relation med mig. Och denna kombination, denna förbindelse, denna kontakt, denna relation är så avgörande i ett livsperspektiv och ett evighetsperspektiv. Titta på denna vackra kombination: 10. Ett engelskt uttryck är talande: Let´s put first things first. Jag tolkar det som att ha rätt fokus, rätt ordning, prioritera rätt, räkna med Någon mer än dig själv. Som ett skönt erbjudande. Du behöver inte stå själv. Han vill finnas med i ditt liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu