Fjät

Under lucianatten och luciadagen sjunger vi dessa poetiska ord:
natten går tunga fjät, kring gård och stuva…

Den versraden har gett mig (och andra) många djupa rynkor i pannan ända tills jag började göra lite efterforskningar om ordet fjät. Då suddades rynkorna ut i ett nafs. I alla fall hos mig.
Observera att det inte är Lucia som går med tunga fjät, utan natten! Det är natten – den långa decembernatten – som ska uppfattas som tung och lång, inte Lucia(n)!

På webbsidan Wiktionary läser vi följande:

fjät:
(ålderdomligt): steg
(ålderdomligt): fotspår

Etymologi: Av fornsvenska fiæt, motsvarande danskans fjed och isländska fet (”steg”), av germansk rot *feta-, av indoeuropeiska *pedo-, vilket även är ursprung till grekiska πέδον (pedon), ”mark”, ”plats”, sanskrit पद् (pád), ”spår”, ”steg”, ”plats”, litauiska pėda; besläktat med fot, fittja och fjätter.

Lucia kommer helt enkelt vid en tidpunkt på året då natten går framåt med väldigt tunga kliv eller tröga steg. Att vara fjättrad är då följdaktligen att vara hindrad att röra sina fötter, fjät-rad.