Kravmärkt

Kravmärkta varor blir allt vanligare ute i butikerna. Kravmärkningen är ett yttre bevis på inre kvalité och gör att vi som konsumenter kan känna oss trygga i vårt val i livsmedelsbutiken. Vi vet att den här varan är ren ifrån onödiga och hälsofarliga tillsatser, den är framställd utan direkt eller indirekt genmanipulation och den är garanterat framtagen av ansvarsfulla bönder och andra producenter.
Så långt är allting bra. Med kravmärkning.

Vi kan lätt få känslan av att Kravmärkning är ett modernt fenomen, något nytt och revolutionerande, och något som rönt framgång p.g.a. de senare årens debatt omkring våra livsmedel och andra varor i dagligvaruhandeln. Men icke.

Kravmärkning är en väldigt gammal företeelse. Den har funnits länge. Den har drabbat många. På många områden. Det är många människor som är kravmärkta, märkta av krav. Krav ifrån omgivningen, krav från dem själva och krav som man tror kommer från Gud. En av våra tidigare kungar i Sverige hade som sitt ordspråk: ”Plikten framför allt”. Och det kan man väl, utan att överdriva, påstå att det är ett generalordspråk för kravmärkning . Vi som är av enklare börd påmindes ständigt om kravmärkningen varje gång vi höll en enkrona i vår hand, där ordspråket fanns inpräglat tillsammans med kungens ansikte. Många tycker att det var fint av den gamle monarken att leva efter detta (och det kanske är svårt att inte ha det som ordspråk när man är ”dömd” till att vara kung av Svea rike?). Vår nuvarande kung har ordspråket: För Sverige – i tiden. Vi får väl se vilket ordspråk Victoria lanserar som sitt en vacker dag när det beger sig.

Modeindustrin ställer krav på oss. Reklamen ställer krav på oss. Kompisar ställer krav på oss. Arbetsgivare ställer krav på oss. Föräldrar ställer krav på oss. Barn ställer krav på oss. Församlingar ställer krav på oss. Du ska vara på ett visst sätt, äta på ett visst sätt, klä dig på ett visst sätt, träna på ett visst sätt, vara kreativ, vara produktiv, vara smal, vara smart, vara snygg, hänga med i trenderna, tjäna bra med pengar, vara ett föredöme, kunna säga ifrån, ha hört den senaste nyheten och det senaste skvallret, vara om sig och kring sig. Kravmärkt. Man kan påstå: kravmärkning pågår och har pågått under många, många år; under många, många decennier…

Bär jag stämpeln i mitt liv? Kravmärkt? Eller kan jag leva i orden och framförallt i verkligheten bakom orden: ”det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus”? Jesaja får uppmaningen: ”Trösta, trösta mitt folk….” Gamle Jakob i första Mosebok brottas med Gud och får ett slag på höften och efter den smällen haltade han. Han blev märkt för livet. Den upplevelsen gick inte spårlöst förbi i hans liv, den fick fysiska konsekvenser som han påmindes om varje gång han tog ett steg framåt eller bakåt. Men den märkningen berodde på brottningskampen och dess upplösning. En avgörande stund i Jakobs liv då han fick bekänna färg, tala om sitt riktiga namn och visa sitt verkliga jag – i en fas i livet då allting liksom smalnade av och han fick vada över vattnet vid Jabboks vadställe.

Och det är mångas upplevelse när livet smalnar av, då valmöjligheterna minskar och kanske (nästan) upphör att finnas, att då blir man märkt för livet. Oväsentligheterna plockas bort, oljuden runt omkring tystnar, brottningen är total och kräver hela min uppmärksamhet och all min kraft. Då blir jag märkt för livet, dvs. för resten av mitt liv. En märkning som på ett märkligt sätt sträcker sig både framåt och bakåt i mitt liv. Jakob betyder ”den som håller i hälen”, dvs. den som bedrar; men här vid Jabboks vadställe fick han ett nytt namn: ”Israel”, vilket betyder ”Guds kämpe”. Det blev han från den dagen. Men den märkningen som följde honom från den dagen berodde inte på yttre krav som andra ställde på honom eller som han hade fått för sig att de fanns, nej den här märkningen blev följden av att han vågade kampen med sig själv, vågade ta itu med sin inre splittring, erkänna för sig själv och Gud vilket hans egentliga problem var och på så vis komma fram till något som han sedan bar med sig resten av sitt liv.

Är du kravmärkt? Vem ställer kraven på dig? Vilka krav tar du emot utan att fundera över om du verkligen ska gå in under dem? Vilka krav är rättmätiga? Vilka är påhittade? Vilka är självpåtagna? Kan stämpeln ”Kravmärkt” försvinna från våra liv? Kan vi få börja leva i frihet under ansvar? Och i ansvar under full frihet? Nästa gång du ser kravmärkningen i butiken och du lyfter upp varan och håller den i handen, så fundera en liten stund, stanna upp ett litet ögonblick i livet, bland alla människor och ta till dig hälsningen: ”den Sonen gör fri, han är verkligen fri”. Jag tycker att vi ska förinta alla kravmärkningsstämplar som finns i kyrkor och kapell.
Vågar vi låta kravstämpeln falla i golvet och gå i krasch?

Augustinus skrev en gång: ”älska Gud och gör sen vad du vill”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu