Bokstaven t, liten, ändå betydelsefull

Fick ett nyhetsbrev från en folkhögskola där jag pluggade som ung och skribenten citerade Tomas Tranströmer:

Tomas Tranströmer skriver om sig själv: ”Jag som älskar att ströva och försvinna i mängden, en bokstav T i den oändliga textmassan.” 

Jag tänker mig en dikt, en riktigt vacker dikt skriven av Gud själv. Att få vara en bokstav i den. Hur viktig är jag? Inte särskilt viktig! Men samtidigt – i en välskriven dikt är varje ord, ja, varje bokstav viktig! Allt är som det ska vara. Till och med punkter och kommatecken står där med en avsikt… 
(Björn Nissen)

Tack för de uppmuntrande orden!