Bryggan

Sitter på bryggan i den vackra kvällen. Mina ben hänger fritt och joggingskorna nuddar nästan det vindstilla vattnet. Jag vet inte om jag stör svalorna som sveper förbi mig gång på gång. Kanske har de ett dolt bo under den brygga jag sitter på. Ladusvalornas ungar väntar förmodligen på mat från sina föräldrar. Där bryggan börjar har dess upphovsmän skrivit sina namn i betongen och årtalen då bryggan byggdes. Där står Bengt och Erik. Jag känner båda männen, eller snarare kände, de har båda lämnat detta jordeliv. Bryggan och upplevelsen denna kväll blev för mig en ut- och inandningsplats efter en mycket hektisk dag, fylld av jobbiga människor, konflikter och möten på jobbet (som förhoppningsvis leder till något gott).

Bryggan blev som en väg ut i friden, stillheten och ron. Vattnet som en spegel, svalornas dans över vattenytan, det stillsamma, den fasta punkten som jag befann mig på, betongfundamentet som gav stabilitet. Och vet du förresten att betong på engelska heter concrete… Det blev en kväll då både det stabila, stadiga, lite otillgängliga förenades med liv, lust, glädje, dans och stillhet. Allt på en enda gång. Det blev så konkret för mig att detta är livet, allt på en gång. Hemligheten är väl att se det, upptäcka det, få andas in det. Att få välja det som gör mig gott.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu