Epilog

[…]

När året sparkar av sig stövlarna,
och solen klänger högre, lövas träden
och fylls av vind och seglar fram i frihet.
Vid bergets fot står barrskogsbränningen,
men sommarns långa, ljumma dyning kommer,
drar genom trädens toppar sakta, vilar
ett ögonblick och sjunker åter undan –
avlövad kust står kvar. Och slutligen:
Guds ande är som Nilen: översvämmar
och sjunker i en rytm som har beräknats
i texterna från skilda tidevarv.
Men Han är också oföränderlig
och därför sällan observerad här.
Han korsar processionens väg från sidan.

Som fartyget passerar genom dimman,
utan att dimman märker något. Tystnad.
Lanternans svaga ljussken är signalen.

(Ur dikten Epilog, Tomas Tranströmer 1954)

Är det inte helt sagolikt vackert skrivet? ”När året sparkat av sig stövlarna, och solen klänger högre, lövas träden och fylls av vind och seglar fram i frihet…”

Vilken beskrivning av våren i antågande….
Läs gärna orden igen och riktigt smaka på dem…

Tranströmer – en metafysiker, med ett fantastiskt bildspråk….

Läs hela dikten här: https://estraden.wordpress.com/2010/06/29/tomas-transtromer-epilog/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu