Om svensk poesi

Ibland kan det vara lite svårt att ta till sig vissa texter, både lyrik och prosa. Jag läser, men texten tar inte tag i mig, den griper mig inte, den berör mig inte på något plan. Knut Ahnlund (nu avliden, men innehade stol nr 7 i Svenska Akademien), skrev så här välformulerat om samma erfarenhet:

Själv erkänner jag att det är mig omöjligt att ha ett tycke om en stor del av de senaste trettio årens svenska poesi. För många dikter gäller det att jag mycket väl kan sätta i gång en granskning, uppbåda mina krafter och min välvilja att förstå. Och dock är jag smärtsamt medveten om att jag aldrig varit i närheten av det rum där diktens författare vistas. Skapelseprocessen, diktarens, står inte i förbindelse med upplevelseprocessen, min egen. Det är inte liktydigt med att jag tycker illa om dikten. Jag tycker bara ingenting.

Så långt Knut Ahnlunds ord om sin egen oförmåga att ta till sig modern, svensk poesi.

Det kan helt enkelt vara så att jag inte kan tycka något, eftersom texten inte alls når fram till mig. Därför tycker jag inte alltid någonting om allting.

Läs mer om Knut Ahnlund och det litterära arv han lämnat efter sig, efter 50 år i litteraturens och språkets tjänst. >> http://sv.wikipedia.org/wiki/Knut_Ahnlund

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu