Vårens tid – utmaningens tid

Pratade med en mycket god vän som tagit ett beslut i dagarna: att säga upp sig från sitt jobb. Hon upplevde att jobbet innebar så mycket negativt hela tiden, så hon var inte beredd att låta det gå längre. Negativ stämning, konflikter, arbetsskador, psykisk ohälsa hos många på arbetsplatsen och ingen lyhördhet från arbetsledningen blev till slut för mycket för henne, och hon gick helt sonika in till chefen och sa upp sig.

Hon svävar nu i ovisshet inför framtiden. Vad ska jag jobba med? Pengar? Möjligheter? Öppna dörrar? Omskolning? Utveckling? Gå tillbaka till tidigare yrke inom vårdsektorn? Den här våren blir annorlunda. På många sätt. (jag har frågat henne om jag fick skriva denna text)

Jag upplevde något av Karin Boyes ord när vi samtalade:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  –
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.
———————————

Jag känner stor respekt för alla dem som följer sitt hjärta och tar konsekvensen av det även om det innebär en osäkerhet ur många praktiska perspektiv och synvinklar. Ovissheten och dimman i tillvaron kan öppna nya vyer, nya vägar, nytt liv, ny glädje, ny gnista, nya horisonter. På kylskåpsdörren hemma läser jag på en kylskåpsmagnet: ”bara den som gått vilse hittar de nya vägarna”. Och vitsipporna och blåsipporna och tussilagon kommer att blomma i år också, precis som varje år. Knoppar kommer att slå ut på björkar och bokar, vårflödena i åar och bäckar kommer att forsa fram, kyla kommer övergå i värme, precis som vanligt. Mycket är stabilt, även om vårt inre darrar.

Jag önskar min vän allt gott och att hon får känna att hon vilar i ”den tillit som skapar världen”.
 ”Where there is a will, there is a way”. ”Listen to your heart…..” (Roxette)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu