Gatukäket

Vilken underbar humor som den här korvgubben besitter. Korvkäket istället för korvköket. Jag skrattade hjärtligt när jag passerade förbi där vid Slussen i Stockholm på väg till Sjöfartshotellet. Vilka små guldklimpar man kan upptäcka utmed vägen om man bara tar sig tiden att hinna se dem och ta emot dem. 
Samma sak med människor. Det finns guldklimpar runt omkring. Jag syftar förstås på människor med inte bara ett yttre, utan som även låter insidan komma fram i omtanke, osjälviskhet, ärlighet och generositet. Sitter just nu på tåget från Stockholm hem till Blekinge och dessa ord besannades alldeles nyss. Jag köpte mig lite kaffe och en god kanelbulle på tåget och satte mig i restaurangvagnen för att inmundiga detta. En ung kille håller upp dörren för mig eftersom mina händer var fullt upptagna med att bära kaffe, kanelbulle och en Plopp… 
Plötsligt vänder han sig om och frågar om jag vill ha sällskap vid bordet och prata lite.”Javisst, det är helt ok” sa jag. Det märkliga var att samtalet blev helt annorlunda än vad jag tänkt mig. Samtalet blev vidöppet. Han var bara 16 år, från Malmö, har just valt Naturprogrammet på gymnasiet och har sen nästan två år tillbaka haft några jobb som fotomodell för fritidskläder, skor, t-shirts och scarfs m.m. Man skulle kunna ana en mytoman (som hittade på alltsammans som någon sorts dagdrömmare, alla ungdomar verkar vilja bli idoler, popstjärnor eller modeller), men när han tog fram sin Iphone och visade bilder som var som hämtade ur en modekatalog från HM eller Ellos, blev jag helt överbevisad om äktheten i det han berättade. En helskön kille, öppen, omtänksam och med realistiska framtidsdrömmar, som blev adopterad i Sverige vid ca 5 års ålder och kom till en familj som ”verkligen bryr sig” (hans egna ord). Kaffet, bullen och chokladen tog slut och jag var tvungen att återgå till min plats, nr 53 i vagn 9, och killen (vet inte ens hans namn),  gick åt andra hållet. Kanske ses vi aldrig mer. Vi hann prata om utbildning, rysk maffia, yrkesval och utlandsstudier, fotboll (förstås), friidrott och världsrekord (han sprang själv 60 m på 6,9 sek), barn, sjukdomar och hur fint det är i Malmö. Det är ett i raden av märkliga möten på tåg som jag upplevt. Det är den stora skillnaden mellan att åka buss och flyg eller att åka tåg – tågresor ger helt andra (fysiska) möjligheter att röra sig fritt och ”råka” komma i samspråk med andra medresenärer. Testa, får du se.
Och ibland kan ett ord, ett litet namn på ett gatukök – Korvkäket – generera tankar om sådana människor och företeelser. Är det inte härligt?! Jo. Önskar dig en bra dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu