LitteraturPersonligt

Mig äger ingen

Åsa Lindeborg heter författaren till boken med rubrikens namn. Hon är idag kulturchef på Aftonbladet. Titeln på boken kom i mina tankar under kvällens joggingrunda. Ju längre jag sprang, desto lättare gick det. Den sista kilometern – den tionde – var den skönaste. När jag sprungit så där fyra, fem kilometer börjar sånt som känts jobbigt innan joggningrundan klinga av och konstruktiva och positiva tankar tittar fram ur de innersta gömslena. Att det blir så är numera ett faktum för mig och det händer varje gång. Negativt byts ut mot positivt. En viktig erfarenhet att kroppen kan själv, med egna medel (dvs. kemiska ämnen och fysiologiska processer) ta itu med psykologiska fenomen och mental trötthet. Plötsligt är man inte trött längre. Jovisst, jag är trött efter ett antal kilometer, men det sitter i kroppen och är en behaglig trötthet. Det är som bekant stor skillnad på trötthet och trötthet.

Vilka var nu mina associationer kring rubriken? Ungdomar idag använder sig av ett uttryck i olika sammanhang, de säger: “han äger”, “hon äger”. Det betyder att någon gjort något outstanding, någon regerar på fotbollsplan eller i dataspelet eller på innebandyplan. Den som äger är den som gör skillnad, har åstadkommit något väldigt bra. I detta fall är ägande något bra. Man “är kung i baren” för att använda Magnus Ugglas trallvänliga ord.

Det finns även ett annat ägande som inte är positivt. När någon tror att han/hon äger en annan person och gör anspråk på kontrollen över någon annan. Det är det ägandet som Lindeborg skriver om. Det handlar om integritet, personliga gränser, frihet, frihet från dominans från någon annan. Jag vet inte varför dessa tankar kom just idag och just ute på joggingrundan, men tydligen fanns de där i det undermedvetna när jag tänkte på människor jag mött under dagen, samtal jag haft och saker i mitt eget liv. Ägande genom skuldbeläggande. Ägande genom ord eller tystnad. “Varje hem har sin egen tystnad” säger ett italienskt ordspråk.

Mig äger ingen. Det är sant.Varje människa har sin väg.

Ibland kan dock det märkliga inträffa att någon drabbar oss,  någon som vi vill bjuda in i vårt liv , så följande citat från den finska författaren Eeva Kilpi väl kommer till pass:

“Säg till om jag stör”,
sa du och klev in,
“så går jag med detsamma”.

“Du inte bara stör”, svarade jag.
“Du rubbar hela min existens.
Välkommen”.