Synas utan att verka – verka utan att synas

Ikväll när jag tog en joggingrunda i februarimörkret, så gick min löptur en bit ut på bron som leder till fastlandet. När jag vände hemåt igen såg jag Karlskrona i fjärran och när jag tittade över ön där jag bor så såg jag en ljusstråle eller en ljuskägla strax till vänster över ett skogsområde och jag insåg ganska snart att det kom från kyrkan på ön som är belyst nedifrån så att man ska kunna se kyrkans torn även i mörker. Det ljus som inte “fastnar” på väggen går förbi och skickas upp mot rymden. Och det var den ljuskäglan jag såg i fjärran. Fastän kyrkan är stängd och overksam, så syns den ändå. “Synas utan att verka”. Jag blev lite fundersam om det är så att många kyrkor och andra föreningar som syns i våra samhällen och bygder, där det inte finns något liv och och arbete som ger människor inre liv, att man där med rätta kan säga “synas utan att verka”. Jag hoppas att så inte är fallet.
Finansfamiljen Wallenberg har som valspråk: “Verka utan att synas” och det förefaller som om det varit så under historien. De har funnits bakom ekonomikulisserna de senaste 100 åren känns det som, men inte speciellt ofta varit i skvallerpress och andra media. Ändå haft ett enormt inflytande i svenskt företagande och svensk ekonomi. Jag har inga djupare funderingar omkring den familjen, utan jag fäster mig ikväll vid deras valspråk och ställer det mot valspråket jag myntat ovan. 
Jag har mött människor som verkar leva med ordspråket “synas utan att verka”. De syns och hörs i alla sammanhang. Det tråkiga med många av dem är, trots att de verkar perfekta på något sätt, inte har något inre liv att förmedla. De är många gånger som fariséerna på Jesu tid, de var perfekta i yttre måtto, och framhöll det gärna, men den sanning de förmedlade till sina medmänniskor gav inget ljus, ingen glädje, ingen frihet – tvärtom! Jag vill inte hemfalla åt att skriva mer om den gruppen, det skapar inget positivt. 
Det glädjande är att jag även mött den grupp som lever efter devisen: “Verka utan att synas”. Och då menar jag på ett personligt plan, ett mänskligt plan, på ett andligt plan. Det kanske inte märks så mycket på utanskriften vem den här personen är, men det finns en godhet och något tilldragande hos honom/henne som känns och märks. Det är kanhända en människa som inte är felfri (och vem är det?), och som t.o.m. är utdömd av andra människor av olika skäl, men som i sitt inre bär med sig empati, intresse, utgivande kärlek och som inte är så “färdig”. Jag önskar att jag är en av dem.
”Synas utan att verka” eller ”verka utan att synas” – det är frågan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu