Rutinens brant

Vakna kl. 6, stiga upp och duscha eller tvätta sig, koka gröten, läsa tidningen, diska ur kastrullen, sätta ner tallriken i diskmaskinen, borsta tänderna, kolla spisen, släcka överallt, ta på sig ytterkläderna och släcka sista lamporna, gå till bussen kl. 6.43, den anländer kl. 6.46. Framme vid parken i stan kl. 7.19, går till jobbet och larmar av vid kl. 7.23. Öppnar dörren, tänder lyset, startar datorn, hänger av mig jackan och går och hämtar en kopp kaffe. Sätter mig och öppnar mailboxen. Säger god morgon till jobbarkompisarna och kollar in mail som inkommit sen sist jag var här… osv. Allt detta från måndag till fredag, varje vecka, månad in och månad ut. År ut och år in. Vardagliga rutiner. Såna har vi alla. Och har vi dem inte idag, så får vi dem allt efter som tiden går.

Den senaste tiden har jag träffat flera människor som jag pratat med som har det ungefär som jag. Jobb och hem och invanda rutiner. Tråkigt? Ibland. Roligt? Ibland. Men sånt är livet. Allt man gör tillräckligt många gånger blir en vana, en rutin, ett invant mönster. På gott och ont förstås. Men, som sagt, sånt är livet.

Jag umgås just nu med tankar om ett ganska nykonstruerat begrepp. Man brukar prata om att någon kan stå vid ”ruinens brant”  om det gått väldigt dåligt rent ekonomiskt för personen i fråga. Det nykonstruerade begreppet är ”rutinens brant” (Merete Mazarella). Det är när någon lever i en sån livskarusell eller ett sånt ekorrhjul att man nått till en gräns av rutiner och tempo i livet, så vägen bort ifrån alltsammans inte längre finns, det känns som att man står vid en brant eller ett stup och man ser ingen utväg.

Jag vet inte hur din vardag ser ut, eller hur du upplever de vanor och rutiner du har i ditt liv? Framöver vill jag skriva om detta igen på denna plats. Ämnet berör många, det vet jag.

En enda liten tanke om ämnet från författaren Anna Kåver: ”Även i dessa situationer kan medvetenhet och acceptans i stunden (ögonblicket) lägga till en kvalitet som gör situationerna något mer levande och ibland också mer meningsfulla. Med andra ord kan acceptansen i sig förändra upplevelsen av situationen och göra den mindre frustrerande eller tråkig”. Acceptans? Att gilla läget? Nej, mer en inre hållning, ett förblivande som kan vara jobbig till en början, men som kan leda till något gott.

Återkommer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu