En promenad vid Vambåsamon 29 december

Gråa moln hänger ovanför mitt huvud
regnet är bara några millimeter bort.
Diset är kompakt, luften är droppfylld
och glasen på mina glasögon är vattendroppsprickiga.

Grenarna på träden är tommare än
platsen under granen därhemma
dagen efter julafton
när allt är över och tyst.

Decembermörkret slår emot en
när jag går utmed landsvägen
förbi stenkrossar och skogsvägar
och blir förbiåkt av mellandagsfirare med takbox på bilen.

Asfalten är fuktig och bitvis istäckt
medan dropparna faller sakta från trötta
och hängande grangrenar

de säger inget, men ser nedslagna ut.

Stenkrossen är stilla och tyst,
det verkar som om krossandet får vila idag
och jobbarna kan vara hemma
för att fira nyår.

Den märkliga tallen med krökt krona,
har aldrig sett en liknande,
reser sig mer stolt än annars, det kan
bero på att granarna runt omkring är så ledsna.

Klockan är tre på eftermiddagen
men det känns som om det redan vore kväll.
Ljuset lyser inte ens med sin frånvaro,
det förnekar nästan sin existens.

En dag som denna.
Igår sken och log solen,
men det känns som längesen.
Imorgon är en ny dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu