Gustavs grabb (2)

Några glimtar från Leif GW Persson självbiografiska Gustavs grabb (siffrorna är sidangivelserna från pocketupplagan). Hans hela förnamn är: Leif Gustav Wille, därav GW. Allt som är kursiverat är direktcitat ur boken. Längst ner här i mitt inlägg finns en länk till hela min resumé från denna intagande bok om en känd streber som många ogillar och somliga gillar skarpt. Personligen känner jag igen mycket av det han skriver om sin klassresa och sina personliga förhållanden (fast på andra sätt än som han upplevde dem, fast ändå lika).

Många av de bästa böckerna som jag läst i mitt liv har handlat om brott och jag behöver inte söka nödhamn hos Dickens, Balzac, Dostojevskij, eller vår egen Selma Lagerlöf, för att hävda den ståndpunkten. Det finns så många andra författare som beskriver ondskan på ett sätt som ytterst få kriminologer har klarat av eller ens varit i närheten av. De stora amerikanerna, som Hammett, Chandler, Ellroy och Ellis, engelsmän som Doyle, Greene och le Carré, eller varför inte deras medsystrar, Sayers och Christie. Där finns också Georges Simenon och Patricia Highsmith, för att bara nämna ett fåtal av de romanförfattare som har lärt mig mer om förståelsen av både brott och brottslingar än vad ett helt berg av kriminologisk facklitteratur lyckats skänka mig under alla dessa år. (70-71)


Jag är Gustavs grabb och med facit i hand, och femtio år senare, är det nog den finaste titel jag haft i hela mitt liv. Jag behöver inte ens förklara varför. (152)

Jag bor på fel sida om Odengatan. (161)

Bäst minns jag tystnaden. Frågorna som jag aldrig fick och aldrig kunde ställa eftersom mina föräldrar varken hade frågor eller svar att ge mig. […] Vad jag kan göra är att fly. Fly från tystnaden med hjälp av mina dagdrömmar, mina böcker, mina kompisar, tjejer, förälskelser, med de pengar som jag ändå kan tjäna. Det som jag inte kan fly från, får jag försöka undvika att tänka på, förneka eller i värsta fall ljuga mig bort ifrån. 
Jag undviker att tala om min familj, att ta hem mina kamrater, att tala om min pappas jobb. Detta är det jag minns bäst det som jag skäms mest för, det som jag fortfarande skäms för. Jag förnekar inte bara mig själv, Det värsta är att förnekar honom också trots att han är villig att göra allt för mig och faktiskt gör det, hela tiden. (167)


Det vore således helt missvisande att likna Magister Sillkvist (kvinnlig lärare) vid en vanlig begravningsentreprenör som bara vårdar sig om sina egna lik. Sillkvist har ett annat och betydligt viktigare uppdrag i livet, nämligen att förvandla varje fungerande litterär text till aska. Att bränna ner varje känsla, tanke, mening och ord, till stoff som bara rinner mellan fingrarna på dig hur hårt du än knyter din hand. Allt jag läser och gillar har jag missförstått, enligt Sillkvist. Jag har helt missat den djupare symboliska innebörden i det jag har läst och med den symboliken är det dessutom så praktiskt ordnat att den enda sanningen är den som ryms i hennes eget huvud. Eftersom jag tyvärr envisas med att käfta emot så sänker hon givetvis omgående mina betyg. (199-200)

Jag gör ett försök till. Berätta för mig, Magistern, varför jag fortfarande envisas med att tycka att denna dikt mer handlar om sådana som jag än om sådana som Ikaros. Berätta varför sådana som jag envisas med att flyga mot Solen trots att vi egentligen inte har där att göra. Berätta för mig. (201)


Lär mer under länken Böcker på min egen webbsida: http://bjornolof.info/
Där finns en länk som heter Gustavs grabb och i artikeln finns en mängd citat från boken som säger väldigt mycket. Citaten kanske gör dig sugen att läsa hela boken. Den är verkligen läsvärd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu