Ur boken Frälsaren (skriven av Jo Nesbö)

Några glimtar ur Jo Nesbös bok Frälsaren. Pocketupplagans sidnummer inom parentes.

Människor sov på Metron (franska tunnelbanan), sov alltid. Särskilt på vardagar. Kopplade av, blundade och lät dagens resa bli ett drömlöst mellanrum som bestod av ingenting, med den röda eller blå sträckan på tunnelbanekartan som ett tunt bindestreck mellan arbete och fritid. Han hade läst om en man som hade suttit så och blundat i tunnelbanan en hel dag, åkt fram och tillbaka, och det var först när de skulle tömma vagnen för natten som de upptäckte att han var död. Och kanske hade han klivit ner hit till katakomberna av just den anledningen, att ostört kunna skapa ett blått bindestreck mellan livet och det hinsides i denna blekgula kista. (16-17)

Hon la huvudet på sned. De tunna blodlösa läpparna stramades åt lite. Som om hon såg något roligt i situationen. ”Ska jag berätta för dig varför jag inte kan gå ner dit?”
Harry väntade.
”För att grabben är därnere”.
Han kände hur magen knöt sig.
”Jag vill inte att han ska se mig så här. Förstår du det, snuten?”
Harry såg in i hennes trotsiga ansikte medan han försökte formulera något att säga.
(22)

Om kravattknuten: (kan även uttalas: kroatknut). Ordet krabat kommer från svenskan och betyder ursprungligen kroat, alltså en orädd illbatting. Kroater värvdes av Gustav II Adolf under 30-åriga kriget och de ansågs vara riktiga illbattingar som inte alls höll sig till reglerna. Men kungen hade användning av dem. De var på ett sätt fångar, men de fick behålla något som skilde ut dem från de svenska krigarna och ryttarna: ryttarscarfen som kroaterna knöt på ett speciellt sätt. Fransmännen vidareutvecklade detta och kallade knuten för cravate. Kravatt. (157-158)

Inte så att han tappat fotfästet, men skulle han vara ärlig så var det på tiden att han tog sig ur den onda cirkeln med pulver för att festa, piller för att sova och pulver för att orka arbeta tillräckligt med övertid för att finansiera ovanorna. (260) (sagt om Tore Björgen)

Tårar vällde upp i Jons ögon. Och i ett försvarslöst ögonblick kände Harry bara rent medlidande. Inte det medlidande han kunde känna med offret eller anhöriga, utan med den som i ett hjärtskärande ögonblick ser sin egen ynkliga mänsklighet. (274)

”Tvivla inte, låt bara viljan vara där. Järnet har ingen vilja och därför förlorar det alltid.” 
Citat från kroatens far (den lille Frälsaren, Stankic, eller Mali spasitelj) som vred armeringsjärn med bara händerna på byggarbetsplatser.
(284)

….norska nationalromantiska motiv som Harry hade sett otaliga gånger tidigare. Man med katt på tunet. Soria Moria slott. Skillnaden var att Harry den här gången inte var så säker på att det var reproduktioner han hade framför sig. (302)
Jfr. artikel om Soria Moria: http://sv.wikipedia.org/wiki/Soria_Moria_slott

Harry körde ner händerna djupare i fickorna: ”Min poäng är bara att man snabbt blir ensam när man vill använda sin egen hjärna för att hitta svaren.” (310)

Harry slutade aldrig förvånas över hur en flicka som hade tillbringat så mycket av sitt korta liv ensam med videoinspelningar och tekniska spår, kunde ha arbetat upp en social intelligens som var hans egen så överlägsen. (323)

”Hur kan någon tycka om bilden av sig själv som ensam?” Harry inhalerade djupt. Höll kvar röken i lungorna och tänkte att man borde kunna blåsa figurer av rök som förklarade allt. Så släppte han ut röken igen i en lång väsning: ”jag tror att man måste hitta något hos sig själv som man tycker om för att överleva. Att vara ensam kommer någon att säga är asocialt och egoistiskt. Men man är oberoende och drar inte med sig några andra ner, och det är dit man är på väg. Många är rädda för att bli ensamma. Men mig gjorde det fri, stark och osårbar.”
”Stark av att vara ensam”. 
”Japp. Som doktor Stockman sa: ”Den starkaste mannen i världen är den mest ensamma”. 
”Först Süskind och sen Ibsen?”
(414) (se längst ner om dr Stockman och Süskind*)

”Tvivlet är trons skugga. Har du inte förmågan att tvivla, kan du inte vara troende. Det är som med mod, det, kommissarien. Har du inte förmågan att vara rädd, kan du inte vara modig.” (433)

Det finns bara en sak som är värre än att ha levt utan kärlek, och det är att ha levt utan smärta. (494)

————————————————–
*Wikipedia om dr Stockman: En Folkefiende är ett drama av Henrik Ibsen från 1882. Stycket fick urpremiär på Christiania Theater 13 januari 1883. Pjäsen har filmatiserats flera gånger, bland annat 1989 i Indien i regi av Satyajit Ray. Badläkaren Doktor Stockmann blir en avskydd whistleblower när han avslöjar ett parasitangrepp i stans viktigaste inkomstkälla, kurbadet. Han kommer i förbittrad konflikt med både myndigheterna och borgerskapet när han vill slå larm och vidta åtgärder. Det utvecklar sig till en strid mellan sanningen och egenintresset.


*Wikipedia om Süskind: Patrick Süskind, född 26 mars 1949 i Ambach, Starnberger See, Bayern, Tyskland, är en tysk författare och dramatiker, som framförallt är känd för sin roman Parfymen.
Patrick Süskind är son till Wilhelm Emanuel Süskind, långvarig politisk redaktör vid Süddeutschen Zeitung. Patrick Süskind har studerat historia vid universitetet i München och i Aix-en-Provence. Han debuterade som författare med enaktsmonologen Der Kontrabass 1981, som blev en stor framgång när den sattes upp. Hans första roman Das Parfum – Die Geschichte eines Mörders (1985; Parfymen – Berättelsen om en mördare 1990) blev en internationell succé, översattes till 46 språk och såldes i 15 miljoner exemplar (2006). Den filmatiserades 2006 av Tom Tykwer och hade världspremiär i september i München. Tillsammans med Helmut Dietl har han skrivit flera filmmanus.
Parfymen, som översattes till svenska av Ulrika Wallenström, handlar om parfymören Jean-Baptiste Grenouille. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu