Gustavs grabb

Läser just nu Leif GW Perssons biografi. Den heter Gustavs grabb. Leif GW är kriminologen, brottsforskaren och författaren som retat gallfebern på många å ena sidan och fått många sympatisörer å andra sidan. Han lämnar ingen oberörd. Alla reagerar på något sätt i mötet med honom. Jag har alltid fascinerats av personer som sticker ut, går sin egen väg, vågar säga vad de tycker – även om det innebär att de står ensamma till slut. Leif GW är en sådan person. Det finns mycket intressant och spännande att nämna om från boken, men recensionen lämnar jag därhän för idag i alla fall. Förresten så har jag många sidor kvar att läsa och man kan ju inte ge ett omdöme om en bok innan man läst allt. Precis som med en människa – man kan inte säga något om en annan människa om man inte vet allt om den personen, gör man det, då uttalar man sig ju om bara några sidor ur den människans liv. Hur rättvisande är en sådan bild? Tyvärr gör många så ändå! Och då blir det ju som det blir också, eller hur? Varje människa är ett eget universum och har sina – väldigt olika – sidor. Om vi ändå kunde lära oss det.


Det som jag tilltalas mest av hos Leif GW när jag lyssnat till honom när han uttalar sig om olika brott (i program som Olösta brott, Efterlyst m.fl), är att han aldrig är för snabb med sin dom eller sin uppfattning. Han har alltid med en aspekt om gärningsmän eller personer som på något sätt varit inblandade i brott eller funnits i brottets närhet, och det är att han alltid håller dörren öppen för alternativa aspekter, alternativa vägar, alternativa händelseförlopp, eftersom det alltid – utifrån sett – finns osäkerhetsfaktorer i alla sammanhang. Allt är inte som det vid första anblicken ser ut att vara. En ganska förlösande och – tror jag – nödvändig hållning för en person som ska lösa ett brott. Eller överallt där man jobbar med människor.

Dessutom känner jag mig väldigt besläktad med Leif GW utifrån att han hade en pojkdröm om att bli detektiv, och att han läste om t.ex. Sherlock Holmes m.fl. deckare som med hjälp av sitt huvud och sitt förutsättningslösa tänkande och associerande löste brott, ibland stick i stäv med vad omgivningen hade för uppfattning. En annan sida hos honom är att han alltid haft ett behov av ensamhet – det känner jag igen från långt tillbaka i mitt eget liv.

Tack Leif GW för dina ord och din berättelse!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu