En dag på sjön

Klockan var 8 i morse när min väckningssignal gick igång. Jag har en ankas läte som signal. Jättefint och nasalt låter den som en nyvaken Kalle Anka som sitter i sin bädd i husvagnen (ni vet från julaftonens Walt Disney-avsnitt). Ankan väcker mig i alla fall med sitt läte. Jag tittar ut genom fönstret och inser att den där båtturen med min kompis som var planerad till idag, inte blir av. Synd. Jag hade sett fram emot denna tur (vi brukar göra en sån varje semester). Regnet strilade ner från en gråtung molnhimmel. Vi ringde varann ett par gånger och bestämde oss ändå för att satsa på ett kort och tro att vädret skulle stabilisera sig och innebära uppehåll från regn åtminstone. Några solchanser fanns nog inte i sikte.

Sagt, bestämt och gjort. Kaffevatten kokades, mazariner och muffins och isklamp packades ner i den lilla blå frysväskan. Kamera, plånbok, en vindjacka, badbyxor och lite annat fick åka med i ryggsäcken. Och badhandduk förstås. Ska man ut på havet, så tillhör det att bada i det, eller hur?! Trots att det bara är 18 grader varmt.

Kompisen hade med sig potatissallad, grönt och karrékotletter. Och engångsgrill + tändstickor. Han åkte i jeans och jag i shorts. Både hade flytväst, han tog sin fina flytväst, sa han, ”för den andra luktar fisk”. Och det var ju jag tacksam för, att han tog den fina flytvästen alltså… Fisk smakar gott, men gammalt fiskrens luktar sura tonårsstrumpor.

När dynorna låg på plats i båten och motorn hade fått upp lite värme, så bar det iväg under regntunga skyar. Första anhalten var Preem vid Blåport för tankning så att vi skulle slippa tänka på soppatorsk under resan (på tal om fisk…). Vi ville även se lyftningsspektaklet vid oljecisternerna, då jag hört att idag skulle den första cisternen (väger ca 150 ton) lyftas ut på lastpråm och fraktas till Karlshamn. Vi kom dit och fick se att den redan var på plats på pråmen och de just skulle börja bärga iväg den. Hade vi åkt vår  först bestämda tid, då hade vi kanske få se själva lyftet. Nåväl, det kändes häftigt att få se denna koloss flyta ute i vattnet.

Vi styrde sen kosan österut mot Möcklösundsbron och Branthalla och Hallarumsviken. Min kompis är uppvuxen där och har faktiskt en båtplats kvar, i arv efter sin pappa. När vi kom fram dit, tittade solen fram. Det märkliga denna resa var att de tre gånger vi stannade för att fika, äta, bada och fika igen, så bröt solen igenom! När vi förflyttade oss längre sträckor, var det mulet – men inget regn och 20 grader i luften. Underbart. Kändes som om någon gillade mig. Tack.

Vi startade kl. 9.30 och kom inte hem igen förrän klockan var 17. Det blåste kraftig motvind över fjärden hem från stan, men motorn jobbade taktfast och säkert ännu en gång. Det känns som om vi var turister i vår egen stad, i vår egen östra skärgård, och det är en speciell känsla att få ha en annan roll, ett annat perspektiv ibland.

En dag på sjön – den gör mig tacksam ikväll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hör av dig för att beställa min nya bok. Enock är huvudperson; hans liv och tankar om nytt och gammalt, det yttre och det inre.

Maila till: bjorn@bjornolof.nu