Valborgseldar och kärlekseldar

Det ryker utanför fönstret. Grannen eldar upp ris och gammal bråte. Lågorna slickar nästan deras hus. Lite dumdristigt tycker jag att elda så nära huset. Om 2 timmar ska vi träffa några vänner och elda lite korv – jag menar förstås grilla lite korv. Och äta, prata, skoja och ha det allmänt trivsamt tillsammans. Sen åker vi hem hit till oss och tar lite kaffe och fikabröd som en skön avrundning av kvällen.

Elden har alltid fascinerat mig. Den förtär, lyser upp, värmer, glöder, är brandgul och röd, skapar gemenskap och tillreder god mat.

Det finns många sorters eldar i världen. Valborgseldar, krigseldar, hatets eld som förtär och kärlekens eld som förenar, värmer, glöder, är stark.

Vilken eld brinner i dig ikväll? Jag önskar dig kärlekens eld. En passion. En glöd för något bra. En glöd för någon annan människa. För en god sak. Kärlekseld.

Det var en gammal kvinna som ibland fick besök av en präst. De brukade samtala,  fika och avslutade ofta stunden tillsammans med en enkel bönestund. Den gamla kvinnan slutade alltid sin bön med orden: ”…och Gud, låt mig leva ända tills jag dör…”

Jag delar den bönen med henne.