Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Skriven av Jonas Jonasson (Pocketförlaget)

En story i fyra delar. En kort bakgrund. Ett osannolikt slut. Däremellan en parallell historia: gubbens hela, oerhört händelserika och sekellånga liv i ständiga återblickar löper samtidigt som en ”mordhistoria” med 1 eller 2 eller möjligen 3 lik, men ändå inte. Otroligt hur Jonas Jonasson kunnat få ihop det. Men festlig, allmänbildande och befriande från åldersnoja är den. Boken och berättelsen alltså.

Tänk dig in i en story som spänner över hela Mellansverige och hela övriga världen och 1900-talets alla stora män och kvinnor vilka alla passerar revy och mer eller mindre är inbegripna i Allan Karlssons – 100-åringens – liv. Malmköping, Västgötaslätten, Moskva, Kina, Peking, Nordkorea, Sydkorea, Himalaya, Irak, Paris, Washington, Eskilstuna, Bali, Örebro och Afrikas horn. Vilken blandning och salig röra!

Och persongalleriet: Allan, elefanten Sonja, Bulten, dynamitexpert, Hinken, åklagare Ranelid, kommissarie Aronsson, den sköna, Gäddan, ligistgänget Never Again, Stalin, Mao, Roosevelt, Maos fru, Albert Einstein, Amanda Einstein, Allan Einstein och Mao Einstein. Vilka lirare! Sanslöst.

För att inte tala om de framträdande ”pryl-motsatserna”: en väska med spännande innehåll,  några skjutvapen, en dressin, bilar som skrotas, atombomber som tillverkas, hotellrörelse som får fart, spionage och bröllop, fångläger och limousinåkande, vandringar och drinkar med paraply. Det finns ingen hejd på någonting. Och skrattet är inte långt borta på en enda sida. Och bekymmersfriheten är total. ”Allting är som det är och blir som det blir” lyder huvudpersonens ordspråk och livsfilosofi. I boken stämmer det till fullo.

Jag säger bara en sak: läs den!

 

Javisst!

Upp

2010-11-27